fredag 16 maj 2008

Del två i dokumentären om Inferno 2008 med Gorgoroth, Nick Barker och Behemoth.


Contraband Candy har släppt del två i deras serie i tre delar om Inferno festival 2008. Mina tankar om del ett som bland annat tog upp 1349 och Gorgoroth hittar du här.


Del två inleds med en längre intervju med King från Gorgoroth. Han pratar bland annat om rättigheterna till namnet Gorgoroth och berättar då att han och Gaahl har rättigheterna till namnet men att Infernus inte accepterar detta. Angående att skaffa en permanent trummis svarar King att Frost[Satyricon, 1349], Hellhammer[Mayhem] och Nick Barker alla har sina egna projekt och att bandet därför är nöjda att använda dem som sessions- eller turnétrummisar.


Nick Barker[Leaves Eyes,ex-Dimmu Borgir, turnétrummis hos bland annat Gorgoroth och Testament] som under Inferno 2008 spelade med Gorgoroth intervjuas. Barker pratar mest om att öva och om öl. Om det senare säger han bland annat att "Personally I think that norwegian beer is piss". Vill du läsa mer om Testament's senaste släpp så skall du kolla in Metallbibliotekariens mycket läsvärda blogg.


Den tredje intervjun är med Behemoth's Nergal. Enligt Nergal var 2004 års Demigod albumet som innebar det definitiva genombrottet för bandet hos en bredare publik . Han berättar bland annat att bandet även gjorde 300 spelningar på 18 månader och att det självklart påverkade bandets framgång. Om detta stämmer gjorde bandet en spelning varannan dag under ett och ett halvt års tid. Svettigt! Som vanligt tas Behemoth's relation till hemlandet Polen upp och Nergal framstår inte precis som en patriot...


Under festivalen hölls även en frågestund med Maniac[Skitliv, ex-Mayhem] och Tom Gabriel Fischer[ex-Celtic Frost]. Tyvärr får vi bara höra enstaka citat från detta tillfälle men förhoppningsvis kommer del tre i serien att ägna mer utrymme åt detta.

Det inledande fotografiet visar Tom Gabriel Fischer under 1349's konsert och är taget av Alexander Langsholt.

1 kommentar:

Kim sa...

Även detta avsnitt var intressant att se, särskilt att "återse" Nergal från Behemoth. Med tanke på deras täta spelningar är det otroligt att de kan vara så närvarande och intensiva vid varje enskilt speltillfälle. (Som när vi såg dem på Fryshuset i höstas. http://karinbibl.blogspot.com/2008/04/behemoth.html )

Nergal ler faktiskt ibland när han intervjuas. Är det månde därför hans musik inte får kallas Black Metal? ;)

Skitliv och Shining utlovade i del tre...